Gårdagen är en dag som jag inte vill vara med om. Någonstans så vill jag bara glömma och vara som en struts. Gömma huvudet under sanden. Alltid säger någon att man är inbillsk av sig och man skall inte måla fan på väggen. Jag gjorde det och jag hade rätt i slutändan. Varför ville ingen tro på mig när jag sa till att nu är nånting fel.

Ja nu undrar säkert alla vad detta handlar om som jag skriver om?

För snart ett år sen gjorde jag min Vikt operation och hade förbrett mig på den mentalt trodde jag. Man tror att man har alla fakta i handen och man vet om hur det skall vara och hur det kommer attvara men så är det inte.

Under en längre tid har jag haft det jätte jobbigt med Lågt blodtryck och svimmningar och så. Jag tor kontakt med läkaren och han tyckte att jag skulle motionera och dricka mera vatten så skulle detta gå över. Så jag trodde på läkaren och gjorde som han sa. Började promenera mer och drack vatten men hjälpte detta nej. Utan det fortsatte med yrsel och jag trodde att jag hade fått tillbaka min ångest. Men nu hade jag även fått en knöl på handen som jag tyckte att jag skulle söka hjälp för. Och skrev samtidigt att jag har yrsel och svimmar då och då. Så för någon vecka sen var jag hos läkaren och man tog enmassa prover på mig och man skickat remiss ang knölen men det som denna läkare oroade sig var att jag svimmade då och då. Och jag talade om även att jag mådde ingen bra annars heller så jag fick insomnings tabletter för att kunna somna och få lite mer Vila. Sen skulle vi ses igen den 2 november. Och innan min tid så skulle jag göra EKG. Det var första gången som jag tar en EKG utan att ens vara ängslig att lägga mig där då jag alltid innan har skämts så mycket för att vara naken i överkroppen och så. Så jag var Lugn och så. Sen får jag vänta en stund i vänte rummet på läkaren.  När jag väl får komma till läkaren så frågar hon mig om man gjort en EKG INNAN min operation för vikten? Nee inte vad jag kommer ihåg. Sen börjar läkaren rabla upp enmassa latinska ord och jag förstår ingenting. När hon väl förklarar för mig hur det ligger till så vet jag inte vad jag skall säga eller hur jag skall sitta. När jag trott hela tiden att jag har ångest och det har blivit svettningar och dragit i min vänster arm så har det varit hjärtat precis som jag sagt och alla sagt till mig att det är bara vad jag tror.

Så nu fick jag veta att jag har Arytmi (Rusande Hjärta) som jag behöver undersöka bättre hos en hjärtspecialist(Detta ord blir jag rädd av) Med andra ord så är det otakt i maskineriet enligt mig. Under denna dygn så har jag ringt och läst en del om detta. Och att hjärtat skulle bli lidandes hade jag väntat mig sist av allting.

Aldrig har jag känt mig så liten som Igår. Visste inte om jag skulle gråta eller så. Vet bara att jag har sådan press i bröst korgen att det blir så obehagligt.

Vad händer nu: Jag får en sjukskrivning som jag inte vill ha men måste. Och skall ta det lugnt och inte stressa upp mig. mEN HUR SKALL DET GÅ!!

Man oroar sig för allting ju. Men det som finns runtomkring. Tur som är så har jag hundarna som är en medicin för en. Att sitta med bara dem i soffan och bara vara gör att man blir lugn eller att bara ta en sväng till skogen med dem. Att jag har mina barn gör så himla mycket men vet även att detta kan vara tufft för dem att hantera.

Så på detta vis vill jag berätta för er varför jag kanske är på dåligt humör eller bara inte orkar kanske lyssna på allt eller bara säger NEJ till att hjälpa så är det för att jag orkar inte just nu jag får inte och jag vill inte ens just nu.

Jag finns som en vän och vill att du som min vän finns för mig med saker som jag kanske kommer behöva hjälp med. Jag behöver inga personer som drar ner mig eller behöver en psykolog just nu eller så kan jag inte finnas på samma vis just nu.

Nu skall jag ha KATJA tid och ta vara om mig själv tills jag vet bättre om min sjukdom och hur allting kommer attvara med mig och hur jag skall leva med detta och hur man kan göra för att jag skall bli bra.

Så Vilja,Tindra och Tyra kommer vara min hjärte medicin fram tills allt annat och min familj och de vännerna som verkligen är ens vänner och finns där.

Ni får gärna ringa mig och fråga om detta men ville skriva detta så ni vet hur det ligger till!!

Carpe Diem är på sin plats nu!

Livet är för kort för att hata, man vet aldrig när det kommer en vändning i ens liv!