Idag har det varit en riktig berg och dalbana. Och massor med tankar har flygit genom huvudet på mig.

Idag fanns det ingen fotfäste riktigt för nånting och min magkänsla var riktigt orolig idag.

Idag har jag tvekat till denn aoperation då det är en del röra runt men det är inget jag klarar av. Det mesta har handlat om barnen och hur de mår och så och hur påverkade de blir om olika saker.

Idag har ändå varit en ganska rörig dag men rolig då jag varit till Ikea 2 gånger idag. Åkte dit med Carro, sofie och Ellinor. Varav när vi kommer dit så har jag glömt min plånbok hemma. Ja just ja. det var bara åka 10 mil igen för att hämta den. Ellinor och Carro stannade kvar på Ikea varav sofie och jag åkte för att hämta plånboken. Jisses det vart ju en stormig väg att åka på 73 an. Det blåste och regnade på det mest grön jävligaste sättet. Suck jaa..

Men någostans under denna bil färd idag så lärde jag känna sofie på ett helt annat sätt en tidigare. Vilket betydde jätte mycket för mig och jag tror även för henne.

Idag har alla positiva ord och mess och tankar från mina vänner betytt så himla mycket för mig. Och jag är så himla glad att jag har er i mitt liv. Jag behöver inte nämna vilka det är utan dessa vänner vet i sitt hjärta vilka det är.

Jag önskar ibland att saker vore annorlunda än de är men ibland så är ödet redan bestämmt för oss hur det skall vara.

Och att livet testar oss så länge vi lever.

Idag har det absolut varit en riktig blandning av känslor och varit så förvirrande att man vill bara vara en struts..

Och så här vill jag inte ha det.

Positivt idag var när min vän ringde och talade om att hon snart skall flytta nära mig vart jag så glad så glad.

Och att en annan vän till mig börjar må bättre gör att jag kan le en aning.

Nu är det bara 4 dagar kvar sen åker jag på en behölig resa till finland och skall hämta våran nya familje medlem i finland.. Lilla Vilja <3

Jag hoppas att morgon dagen blir bättre utan några problem eller överaskningar..

Men jag är glad att mina barn är alla här hemma och sover lugnt då det vart turbulent tidigare..

Sov gott alla!

Tack till Christel som gjort en ny batch till mig !!!

Så nu är det kanske dags att börja skriva av sig lite om hur dagarna börjar kännas när man e på väg mot ett nytt liv.

Vad menar jag med Nytt liv. För ett tag sen så blev det att gå till doktorn  för att undersöka vissa saker och det blev ett hav av tårar.

Hela kroppen värkte och jag visste inte hur jag skall göra eller säga när jag satt där. Jag hade ju slutat röka precis som han sa till mig att jag skulle göra om jag ville lev längre. Nu kom nästa smäll av läkaren. Du måste gå ner i vikt..

Hmmm som inte jag skulle ha kämpat med viktenmed olika mediciner och shake och andra kurer och gått hos dietisten. Men inget blev bestående och jag blev mer deprimerad. Hur skulle detta sluta..

Läkaren erbjöd mig att skicka en remiss om min övervikt till Ersta för operation Gbs.. Jisses jag höll på ramla av stolen bara av ordet operation = Narkos= Katja Livrädd..  

Okej fick jag bara ur mig och inget annat..

Sen var det bara åka hem och försöka smälta detta. Remissen vart inskickat i april till Ersta. I juli fick jag hem ett brev från Ersta att jag ahde till för grupp info med Dietisten och sjuksköterska. Och detta var i september. Så jag började min bergsklättring. Etapp 1 och 2 gjorda 29 september med sjuksköterska och 30 september med dietisten. Och massor med saker som snurrade. Och jag var rädd..

Sen hade jag en bokad tid för Läkare/Kirurgen för att se om jag får operationen godkänd. Den 14 oktober var jag hos läkaren C. A. Jisses va rädd jag var när jag satt där och vilka frågor som jag fick.. Det var bara svara som man kände och ärligt. Efter en halvtimmes diskution och undersökning så talade läkaren om för mig att jag har alla kriterierna för att bli godkänd och jag fick ett JA. Hur tolkade jag detta? Jag hade min son och sambo väntandes utanför de fick inte följa med in. Men det kändes bra att ha dem utanför.   Då det bara snurrade för mig.

Sen bad sjuksköterskan mig att gå ner och ta prover jisses hatar ju nålar.. Och det gjorde inte saken bättre när hon skulle ta proverna å var hon så hård trodde kanylen skulle genom armen.  

Så nu var det bara vänta på brev angående operations tid..Det har varit ganska olidliga veckor att vänta på den. Och vad händer den 29 oktober så får jag ett brev från Ersta. Jag har fått tiden.. Den 3 december skall jag träffa narkos läkaren och det skall göras vårdplanering på mig. Och den 6 december skall jag bli opererad.. Jisses 34 dagar kvar och jag är jätte rädd och nervös.

När brevet kom så fick jag en ganska häftig hjärtklappning. Usch.. Sofie var här med mig ochtur var det för det peppade mig och fick min hjärtklappning att lugna ner sig.

Nätterna sover jag jätte dåligt då det blir en massa konstiga drömmar. Huga ska det vara så här tills allting är klart..  

Den 22 noverber måste jag börja gå på Modifast med andra ord flytande i 2 veckor.. Jisses.. Men det skall gå..

Det enda jag bara hoppas på är att allting går bra och att jag klarar detta galant. Ser fram emot ett mer hälsosamt liv och kunna må bra.

Har lovat mig själv att inte ändra på mig utan vara den jag alltid varit och är jag på väg att bli nånting annat så hoppas jag att mina vänner påminner mig att hallåå tjejen..

Det här kommer bli en hej dundrandes resa men jag skal klara av den. Och jag vet att jag har stödet hemifrån och från mina vänner.  

Det kommer bli mycket på denna sida om hur jag känner och mår och man kommer få följa mina dagar nu och efter operationen. Bilder kommer komma om jag nu får till det att stå framför kameran och fixa det men men  jaja katja framför kameran hmmm..

Nä mina vänner och så.. Nu vet ni hur det kommer att se ut och om ni tycker att jag är på dåligt humör säg till mig..

Godnatt på er alla!!